LITTERERNT

Den fysiska bokrean i år var över förväntan, tycker jag! Mycket böcker av Bodil Malmsten såldes, och även Jonas Karlssons Det andra målet fanns bland reaböckerna. Jag blev föga förvånad när jag såg att Johan Klings debutbok fanns på rean redan, såg jag verkligen rätt?

Det jag fick med mig hem var däremot inga nya böcker, utan klassiker så som Ett drömspel och Röda rummet av självaste August Strindberg. Efter att ha sett halva August-serien som gick på Svt förra julen har jag blivit insnöad på just denne herre, som så många underligt nog verkar förakta(!).  

/Annika.

Powerbook av Jeanette Winterson

"Ali är författare och levererar berättelser via e-post. Vem som helst är välkommen att beställa en historia, villkoret är att man själv är beredd att kliva in i berättelsen - med risk att lämna den som någon annan. Berättelserna utspelar sig i olika tider och på olika platser: i Paris, på Capri, i London och i cyberrymden. Stoff hämtas från sagor, myter, populärkultur och science fiction. Men alla de spår som löper parallellt genom tiden och rummet korsas till sist och utmynnar i en tidlös historia om kärleken och dess villkor. Och den historien har sitt pris, något som Ali slutligen själv får erfara."

Låter spännande och lite nytt, inte sant?

/Annika.

Är det bara jag som är lite orolig för hur (favorit)programmet Babel på SVT2 kommer att se ut i vinter? I höstens sista program sa dem att Babel kommer ändra sin form till vintern. På vilket sätt, undrar jag? Någon som vet? Jag hoppas innerligt att programledaren Daniel Sjölin är kvar!



/Annika.

Som sagt var ju jag och Annika på dramaten i tisdags och såg uppsättningen Hamlet, en omarbetad version. Så hur var den?
    I toalettkön under pausen hörde jag mummel och kritik från otåliga gymnasieelever som tyckte att det här var bland det tråkigaste som de sett. Och jag, som gymnasieelev, tänker inte dra alla över en kam och påstå att detta var allas åsikt. För att jag bland andra höll inte med dem, jag finner pjäsen mycket underhållande och imponeras av hur de lyckas hålla kvar monologerna från den ursprungliga pjäsen trots att de moderniserat den och lagt in så mycket humor. Humorn som i vissa fall verkade vara lite frampressad. Början och slutet av pjäsen är klockrena, den inleds med att alla sitter i varsin soffa på scenen och ser på en modevisning, och avslutas med att alla ligger döda i den soffa de i början satt i medan den ende kvarlevande gör samma snurrar som Ofelia gjorde under modevisningen i början.
   På tal om Ofelia så gör Rebecka Hemse en fantastisk roll och är så trovärdig att man förundras. Och rollerna är välarbetade och anpassade, dock finner jag inte att Erik Ehn fångar sin roll helt och hållet.

Men jag förstår dessa förtvivlade människor som fann att pjäsen var för tråkig för att sitta där i tre timmar och en kvart, för hade jag inte läst pjäsen och sett den som film innan hade jag förmodligen inte förstått vare sig delar av handlingen eller karaktärsbyten, kändes som en förutsättning att antingen läst eller sett pjäsen förut.
   Dessutom skulle pjäsen kunnas kortas ner en aning i slutet av den första akten, för början och slutet är oklanderligt bra, men jag finner ingen tillfredställelse av att betrakta mitten av pjäsen.

Musiken kommer från cocorosie's senaste album och det passar så fruktansvärt bra in, trots att jag hört rådande delade meningar om huruvida de borde ha haft musik på svenska eller inte då en del ansåg det som för stora kontraster då skådespelarna plötsligt började sjunga på engelska. Jag finner inte det som något fråndragande fokusmässigt utan snarare tvärtom. Musiken gör pjäsen än mer intressant och det skadar ju inte att cocorosie's senaste album är riktigt riktigt bra.

Nu blev det här skrivet ur ett personligt tycke kring pjäsen, trots att ett av våra mål här på litterernt är att vara så objektiva som möjligt, hur som helst är pjäsen väl värd att se för den intresserade.

/Julia

Diglossi - användning av två klart åtskilda språkvarianter/ tvåspråkighet.


/J

Sitter vid min laptop och försöker formulera ett personligt brev, har nog aldrig haft så svårt för att skriva en text. Vad ska man säga, vad vill de höra, hur mycket ska man skriva? En vän sa till mig att det nog räcker med ett halvt a4. Här sitter jag med fem rader och kommer inte på mer om mig själv att säga. Har ont om tid på mig att skriva och det går heller inte att få till något som låter genomtänkt och välskrivet eftersom allting låter fånigt och för självsmickrande.
Att skriva ett CV eller personligt brev är sannerligen en konst, och ack så viktigt. fy.

/J

Efter en högst inspirerande, om än fullspäckad, bokmässa i Göteborg är vi nu hemma i den vardagliga tristessen. Med en hel drös kloka ord i bakhuvudet beslöt vi oss för att starta denna sajt. Den som ska handla om allt möjligt inom textvärlden. Bland annat kommer artiklar med aknytning till litteratur/språk/läsning varvas med renodlade boktips från oss.

Och vilka är vi?
Annika och Julia, vars största intresse ligger i just litteraturen och dess odefinierbara värld. Vi studerar båda för tillfället på gymnasiet, närmare bestämt författarprogrammet.

Har Ni tips, förslag på förändringar eller övrig kritik tar vi med glädje emot den på [email protected]