LITTERERNT

Fredagen den 17:e oktober, dagen efter premiären i Skärholmen, är det jag och Julia som ser den efterlängtade uppsättningen av pjäsen Fem gånger Gud. Dramat är skrivet av den makalöse Jonas Hassen Khemiri, som aldrig tycks göra en (läs: mig) besviken med sina verk.



Vad pjäsen handlar om tycker jag att Khemiri själv förklarar ytterst bra:
"Min nya pjäs är en politisk komedi. Nej, det låter för trist. Min nya pjäs är ett khemiriskt drömspel. Nej, det låter för skrytigt. Den handlar om ords makt, fem gudar och pingviner. Och om den där eviga teatern som vi alla ägnar oss åt varje dag - sättet som vi använder ord för att iscensätta oss själva, för att aldrig bli avslöjade. Nej det låter för flummigt.

Pjäsen är konstruerad som en sån där rysk docka som man får i present och fast man vet att dockan bara kommer att samla damm allra högst upp på bokhyllan så ler man artigt och öppnar den största dockan och hittar så klart en mindre inuti och så öppnar man den också och hittar en ännu mindre inuti och hela tiden måste man fortsätta att spela förvånad. Nämen! En till! Oj, vilken liten en! Så är min pjäs konstruerad. Bara att dockorna är olika versioner av sanning och längst in hittar vi. Tja. Kanske språket självt? Ja, det var inte så dumt. Behåll det."

/Annika.