Hamlet på dramaten 21/10
Som sagt var ju jag och Annika på dramaten i tisdags och såg uppsättningen Hamlet, en omarbetad version. Så hur var den?
I toalettkön under pausen hörde jag mummel och kritik från otåliga gymnasieelever som tyckte att det här var bland det tråkigaste som de sett. Och jag, som gymnasieelev, tänker inte dra alla över en kam och påstå att detta var allas åsikt. För att jag bland andra höll inte med dem, jag finner pjäsen mycket underhållande och imponeras av hur de lyckas hålla kvar monologerna från den ursprungliga pjäsen trots att de moderniserat den och lagt in så mycket humor. Humorn som i vissa fall verkade vara lite frampressad. Början och slutet av pjäsen är klockrena, den inleds med att alla sitter i varsin soffa på scenen och ser på en modevisning, och avslutas med att alla ligger döda i den soffa de i början satt i medan den ende kvarlevande gör samma snurrar som Ofelia gjorde under modevisningen i början.
På tal om Ofelia så gör Rebecka Hemse en fantastisk roll och är så trovärdig att man förundras. Och rollerna är välarbetade och anpassade, dock finner jag inte att Erik Ehn fångar sin roll helt och hållet.
Men jag förstår dessa förtvivlade människor som fann att pjäsen var för tråkig för att sitta där i tre timmar och en kvart, för hade jag inte läst pjäsen och sett den som film innan hade jag förmodligen inte förstått vare sig delar av handlingen eller karaktärsbyten, kändes som en förutsättning att antingen läst eller sett pjäsen förut.
Dessutom skulle pjäsen kunnas kortas ner en aning i slutet av den första akten, för början och slutet är oklanderligt bra, men jag finner ingen tillfredställelse av att betrakta mitten av pjäsen.
Musiken kommer från cocorosie's senaste album och det passar så fruktansvärt bra in, trots att jag hört rådande delade meningar om huruvida de borde ha haft musik på svenska eller inte då en del ansåg det som för stora kontraster då skådespelarna plötsligt började sjunga på engelska. Jag finner inte det som något fråndragande fokusmässigt utan snarare tvärtom. Musiken gör pjäsen än mer intressant och det skadar ju inte att cocorosie's senaste album är riktigt riktigt bra.
Nu blev det här skrivet ur ett personligt tycke kring pjäsen, trots att ett av våra mål här på litterernt är att vara så objektiva som möjligt, hur som helst är pjäsen väl värd att se för den intresserade.
/Julia
I toalettkön under pausen hörde jag mummel och kritik från otåliga gymnasieelever som tyckte att det här var bland det tråkigaste som de sett. Och jag, som gymnasieelev, tänker inte dra alla över en kam och påstå att detta var allas åsikt. För att jag bland andra höll inte med dem, jag finner pjäsen mycket underhållande och imponeras av hur de lyckas hålla kvar monologerna från den ursprungliga pjäsen trots att de moderniserat den och lagt in så mycket humor. Humorn som i vissa fall verkade vara lite frampressad. Början och slutet av pjäsen är klockrena, den inleds med att alla sitter i varsin soffa på scenen och ser på en modevisning, och avslutas med att alla ligger döda i den soffa de i början satt i medan den ende kvarlevande gör samma snurrar som Ofelia gjorde under modevisningen i början.
På tal om Ofelia så gör Rebecka Hemse en fantastisk roll och är så trovärdig att man förundras. Och rollerna är välarbetade och anpassade, dock finner jag inte att Erik Ehn fångar sin roll helt och hållet.
Men jag förstår dessa förtvivlade människor som fann att pjäsen var för tråkig för att sitta där i tre timmar och en kvart, för hade jag inte läst pjäsen och sett den som film innan hade jag förmodligen inte förstått vare sig delar av handlingen eller karaktärsbyten, kändes som en förutsättning att antingen läst eller sett pjäsen förut.
Dessutom skulle pjäsen kunnas kortas ner en aning i slutet av den första akten, för början och slutet är oklanderligt bra, men jag finner ingen tillfredställelse av att betrakta mitten av pjäsen.
Musiken kommer från cocorosie's senaste album och det passar så fruktansvärt bra in, trots att jag hört rådande delade meningar om huruvida de borde ha haft musik på svenska eller inte då en del ansåg det som för stora kontraster då skådespelarna plötsligt började sjunga på engelska. Jag finner inte det som något fråndragande fokusmässigt utan snarare tvärtom. Musiken gör pjäsen än mer intressant och det skadar ju inte att cocorosie's senaste album är riktigt riktigt bra.
Nu blev det här skrivet ur ett personligt tycke kring pjäsen, trots att ett av våra mål här på litterernt är att vara så objektiva som möjligt, hur som helst är pjäsen väl värd att se för den intresserade.
/Julia
Avtryck
Postat av: Lena Petersson
Låter som en intressant uppsättning
Trackback
