LITTERERNT

"Tristare än mycket är att vi som sista gest i skolan, på väg ut mot en eller annan junisol, att det sista vi gör innan vi lämnar byggnaden är att dra ut vår lärares skrivbordslåda, ta upp rödpennan och stoppa den i vår inneficka, för att i många fall bära den med oss som en öm vårdad taggtråd genom resten av livet. Det krävs många år av ihärdigt arbetande för att lyckas ta upp den pennan och lägga tillbaks den. Sjungtugga sönder den. Kasta ut den från vidöppna fönster. Möjligen bara få av oss som lyckas. För hur många gånger har vi inte sett någon av våra vänner försiktigt böja sig fram för att i någon annan väns nacke rista in den röda bocken? Och smärtan i att vi låter det fortgå, dagligen sträcker vi in handen mot fickan för att försäkra oss om att pennans udd ännu inte har brutits av."

Ur Bräcklighetens poetik av Bob Hansson

/Annika.