Fynd!

För ett par helger sen lyckades jag bokfynda på en loppis. Fick syn på en Ett öga rött-pocket och den var inte - hör och häpna - kantstött till min stora glädje! För endast 10 kronor blev den min.

Kort därefter råkade jag se ytterligare en Ett öga rött, fast inbunden. Som Khemirifantast ville jag givetvis fullända min samling och boken blev min för 1 krona(!!).

Även om jag fann två fynd kan jag meddela att bokutbudet i övrigt på loppisen bestod av det gamla vanliga, dvs. Marklund/Läckberg etc.


Fler boksnack i höst, tack!

I helgen var jag på två bokprat under Kulturnatten. Bob Hansson samt Owe Wikström babblade på om kärlek respektive vemod. Två dagar innan detta arrangemang var jag (tillsammans med Julia) på caféet Copacabana och lyssnade på Martina Lowden och Jonas Hassen Khemiri, som läste upp både gamla och nya texter. Helgen dessförinnan var desstuom jag och Julia på Bokmässan och lyssnade på en hel drös med seminarier.

Efter att ha kommit in i denna "lyssna-på-kloka-människor"-tid tittar jag desperat i tidningar och på bl.a. Stadsbibliotekets hemsida om kommande författarsamtal/föreläsningar och inser till min stora förvåning att det inte ser ljust ut. VAR är alla mysiga, lärorika tillställningar? Borde inte hösten vara den mest optimala tiden för inspiration (i form av boksnack)?

Jag utlyser fler arrangemang från bibliotekens och andra arrangörers sida!!

/Annika.

Bob Hansson

Är det någon som i praktiken lever, eller åtminstone ger sken av att göra det, efter sina känslor är det Bob Hansson. Igår var jag på Finska institutets kulurnatt och lyssnade på utdrag ur hans nya bok Kärlek - hur fan gör man?, men även på några "berättarsånger".

Både när Bob läser och sjunger ut sina texter gör han det med en sån självklarhet att man inte kan låta bli att ta till sig det man hör. Igår berättade han bland annat om hur det var när han för första gången i hela sitt liv "mötte" sorgen, istället för att åsidosätta den genom att ex. gå ut och ta några öl. Insikten han gjort efter att ha accepterat smärtan var att den sorgsna och onda känslan faktiskt påminnde mycket om lyckans rena känsla, trots att de är varandras "motsatser".

Och det var så fint sagt.
Precis som allt annat denna hänryckande författare säger.
Antingen tycker man om honom eller inte.
Och jag väljer det förstnämnda.



/Annika.

RSS 2.0