LITTERERNT

Diffusa händelser. Diffusa tillstånd. Eller bara diffusa drömmar? Vad är verklighet och vad är bilden av en fantasi? Vi möter Ivan, någonstans i sin ungdom, som en dag vaknar upp. Ensam. Människorna är borta, utan varken förvarningar eller föraningar . Kvar finns Ivan, djuren, husen och den ständigt värmande solen. Eller finns de kvar?

Kapitelindelning

Sex liter luft har tre huvuddelar. Vi får följa Ivans liv både veckorna innan ensamheten och veckorna efter. Emellan dessa perioder inflikas så kallade kontrapunkter. Till skillnad från de andra kapitlen är dessa skrivna ur ett vi-perspektiv.
Boken inleds ex. så här:
1:a veckan efter ensamheten - kontrapunkt - 1:a veckan innan ensamheten

Den originella indelningen underlättar läsningen på så vis att jag som läsare lätt kan se den markanta förändringen i Ivans liv. Vi-kapitlen skildrar, till skillnad från Ivans kapitel, den större ensamheten, den som existerar men som allt för ofta negligeras av myndigheter som sviker och ögonkontakt som viker. Vardagsrasism, mobbing - all slags utsatthet skildras mellan raderna i dessa stycken.

Språket

I Sex liter luft finner du raka beskrivningar, utan vare sig försköningar eller förvärrningar från författarens sida.
Exempel:
"Han vill inte ut idag. Varför skulle han? Ligger i sängen, ögonen är öppna men ögonlocken sänks gång på gång. Han glider in i en dimma, vaknar med ett ryck, ändrar ställning: bort från solen."

Bildspråket är desto mer rikt. Det finns tolkningsutrymmen i varje mening, och det medför att bokens genomgående tema kan ses ur många vinklar. För är det enbart Ivans sinnesstämningar som skildras? Kan paralleller till vår verklighet dras?
Exempel:
"Det är vätskan som skapar vätskebrist. Det är sömnen som väcker tröttheten. Det är våra liv som släcker oss.",
 "Han måste göra den där fällan. Även om det är helt meningslöst så måste han göra den. Måste bara komma på en bra idé. Det behöver egentligen inte vara en fälla. Inget som man ska fastna i. Bara man lämnar kvar spår efter sig så räcker det. Bara han kan se om någon varit där. Att någon finns. Om någon finns."

Det känslomässiga & tankeväckande intrycket

Ända till sista sidan är jag som läsare totalt berörd. Hur skulle jag reagera som ensam människa kvar på jorden? Skulle jag tappa fotfästet? Finns hoppet kvar? är frågor som ständigt dyker upp i mitt huvud under bokens gång. Bokens ovissheten dyrkar jag fullkomligt! Till skillnad från deckare där du i slutet får veta ifall du varit duktig nog och gissat vem mördaren är, ger Sex liter luft ingen bekräftelse till läsaren. Jag får inga svar. Bara tankar och frågetecken återstår. Och med det sagt har författaren lyckats. Mer än så.

Omslaget

Pocketvariantens framsida pryds av en vit kanin. Innan jag läst boken undrade jag vad folk skulle tycka, och framförallt TRO att jag läste. En fördjupningsbok om kaniner för veterinärer? Eller varför inte en ungdomsbok med målgruppen +6 år? Ur den synvinkeln är omslaget kanske inte det mest lämpliga. Jag kan tänka mig att många förväxlat bokens genre i bokhandeln p.g.a. kaninen, och därmed också avstått från att köpa den. För visst skiljer den sig från andra skönlitterära böcker i utseendet?

Efter att ha läst boken kan jag konstatera valet av omslag. Kaninen fungerar, tror jag, som en symbol för den sida av oss som behöver omtanke, värme och mat. Väldigt grundläggande saker, som kaniner precis som vi människor är i behov av för att fungera något sånär bra.