LITTERERNT

Hanteringen av odöda, tusentals zombies vandrar omkring i stockholm. I mitt eget närområde, hur trovärdigt känns det?

  Hur trovärdigt som helst, för det är just Ajvides starkaste egenskap; att få det otroliga att låta troligt.

Skepsisen jag känner gentemot boken börjar redan vid omslaget, följer mig genom texten på baksidan men överger mig så snart jag läst första sidan. Precis som med låt den rätte komma in. Trots att prologen i denna bok inte riktigt är lika starkt som till föregångaren så fångas jag direkt. Lägger ogärna ifrån mig boken, och känner stark empati med alla där i. Ytterligare något som är en av Ajvides starka sidor. Karaktärisering, han har skapat perfekta karaktärer och dragit linjer mellan dem alla som tycks självklara.

  Jag skulle kunna berätta hela boken om det vore så då minns den helt och fullkomligt, vilket även det tyder på något visst. Men istället väljer jag att faktiskt inte berätta någonting då det är en ständig spänning som jag inte vill att du går miste om.

Nu lät allt det här som reklam, och oj vad jag inte har något negativt att säga om boken överhuvudtaget, vilken lurad läsare jag är!

   Nej, boken är i mina ögon riktigt välarbetad, och en välarbetad bok är sällan klandervärd på sådana vis. Visst kan jag medge att jag skummade igenom vissa sidor då de inte var lika intressanta som de jag snabbt ville komma till, och att det fanns en karaktär som inte föll mig i smaken överhuvudtaget. Men det är ju min smak, och den karaktären kanske faller just dig i smaken. För den var trovärdigt skriven, det var bara jag som läsare som saknar brist på tro för just den typen av människor. Har du inte läst Låt den rätte komma in så rekommenderar jag dig att läsa den också, böckerna kan läsas i vilken ordning som helst. Och låt dig inte avskräckas av framsidor och baksidetexter, ge dem en chans. Och de ger dig en ny genre som du inte anade att du ens kunde tycka om.

/Julia.